Karting - Från hyrkart till Formel 1
För många är gokart lekfull hyrkartkörning i någon inomhushall eller på någon av landets 20-tal gokartbanor. För andra är gokart en hobby eller en elitsport med sikte på en proffessionell karriär inom racing. En sak har de alla gemensamt, upplevelsen, känslan av att svepa genom de tajta kurvorna, glida förbi konkurrenterna och att gå in i en kurva med ett väl balanserat uppställ. Nåja, åtminstone att försöka. Vid första anblicken är det kanske inte så stor skillnad mellan en hyrkart och en tävlingskart. Men skenet bedrar. Skillnaden är ungefär som att gå från en VW-bubbla till vassaste Ferrari eller Porsche. I accelleration får faktiskt Ferrarin och Porschen stryk av en gokart för att inte tala om vägegenskaperna som är i klass med avancerade Formel-bilar. Nästan alla Formel 1 förare har lagt grunden till sina karriärer genom att börja med gokart. När förare som Jarno Trulli och Jenson Button går från gokart till Formel 1 på ett eller två år så visar det givetvis vilken förmåga de främsta gokartförarna besitter. Den förmågan kommer naturligtvis inte av sig själv, utan är resultatet av många års träning och tävling. Många börjar köra gokart i 7-10 årsåldern och efter 10 års tävlande har man kanske hunnit med ett par hundra tävlingar. Det är först när man som förälder tar en provtur i sin sons eller dotters gokart som man på allvar inser hur enorm skickliga chafförer de faktiskt är.

Vad är en gokart
En gokart är i princip en rörram med motor och fyra hjul. Det som skiljer från en större bil är framför allt att gokarten inte har någon fjädring och att bakaxeln är stel. Avsikten med de begränsningarna är att hålla nere kostnaderna. Att gokarten saknar fjädring är faktiskt inte så allvarligt för vägegenskaperna. En tävlingsbil skall nämligen vara styv. Dessutom är det inte helt sant att gokarten saknar fjädring. Ramen är nämligen designad för att vara fjädrande! Nyckeln till en gokarts köregenskaper ligger till stor del i ramen och små förändringar kan få en stor effekt. Den stela bakaxeln är också något som ger gokarten en speciell karraktär. När man kör runt en kurva med en bil måste ytterhjulen rulla en längre sträcka än innerhjulen. Det är inget problem för framhjulen eftersom de inte är sammankopplade. En personbil har differential så att drivhjulen kan rulla olika fort men det har alltså inte en gokart. För att komma runt kurvan måste man antingen sladda eller få innerhjulet att lyfta från marken. Det senare kan man åstadkomma genom att ändra t.ex. spårvidd, framhjulens vinklar eller använda en hårdare eller mjukare bakaxel. Olika förare har olika körstil och kan därför välja lite annorlunda inställningar.
I de flesta klasserna använder man motorer utan växellåda och med direktdrift. Motorn är direktkopplad till bakaxeln med en kedja. När man startar måste man alltså lyfta och springa igång karten. En oväxlad gokartmotor måste arbeta över ett brett varvtalsregister. För A-motorer betyder det från 5.000 till 20.000 varv per minut.

Klasser

De olika klasserna inom gokarten är indelade med tanke på tre faktorer, växel, kostnader och förarens ålder. Minimiåldern för att köra gokart är 7 år. Då kör man i Cadetti-klassen som inte är en tävlingsklass. Avsikten är att Cadetti-förarna skall kunna träna och köra lokala uppvisnings-"tävlingar" för att vara väl förberedda när de som 10-åringar får börja tävla i Micro-klassen. I Micro sker alltså den egentliga tävlingsdebuten. Här kör man med en 85cc svensktillverkad motor, Raket. När man två, tre år senare tar steget upp i klass Mini så kan man fortsätta använda samma motor. Enda skillnad är att man använder en annan ljuddämpare och plockar bort den strypbricka i insuget som begränsar motoreffekten i Micro. Eftersom motorerna i Micro/Mini-klasserna inte får trimmas så är de också mycket hållbara. Det innebär att det är förhållandevis billigt att köra. Under de här åren kan man alltså skaffa sig massor av tränings och tävlingsrutin utan att helt tömma föräldrarnas plånbok. Glöm bara inte bort att det viktigaste är att ha roligt. Med körglädje och envishet kan man komma långt men allt för många ungdommar har ledsnat när pappa står bredvid och kräver segrar.

F-Mini   Foto: Olle Cederquist

Någon gång i 13-15 årsåldern är dags att välja om man skall köra gokart på ekonominivå eller om man skall satsa på mästerskapstävlingar i Sverige eller utomlands. I det första fallet fortsätter man lite till i Mini och går sen över till Formel Yamaha som är en ekonomiklass där man kör med otrimmade 100cc Yamaha-motorer. Yamaha är också en bra klass för den som hunnit bli lite äldre men vill prova på det här med gokart. Om du har större budget och högre ambitioner så kan du i stället köra ICA Junior (från 13 år) och därefter ICA eller Formel A (båda från 15 år). I de här klasserna kör man med 100cc och fri trimmning (inom vissa gränser). Motorerna skall vara godkända (klassade) av internationella förbundet, vilket sker i treårsperioder. Motortillverkare och trimmare arbetar hela tiden på att förbättra maskinernas prestanda. Det här är fullblods racermotorer och måste skötas därefter.
För de som gillar att köra växlat finns klasserna C (125cc) och E (250cc). Klass E kör numera nästan bara på bilbanor, de behöver helt enkelt mer manöverutrymme för att komma till sin rätt. Den C-klass vi kör i Sverige heter National C och minimiåldern där är 15 år.
Från och med år 2000 finns en ny klass, nämligen Sport 2000. Den riktar sig främst till de lite mer avancerade hobbyåkarna och har därför en undre åldersgräns på 25 år. Motorn är på 125cc, vattenkyld och utan växellåda. Det ger ungefär samma prestanda som en A-motor men eftersom den arbetar vid lägre varvtal är den mera hållbar och billigare i drift.
Viktgränser: Varje klass har en minimivikt. Ligger man under gränsen får man montera på lite blyvikter. Ligger man mer än 5 kg över minimivikten så är det definitivt ett handikapp och då är det dags att fundera på om man skall gå upp till nästa klass.

Hur börjar jag?
Kort sammanfattat föreslår jag att du gör så här:

• Har du aldrig kört gokart så börja med att prova en hyrkart.
• Ta kontakt med en klubb. Åk till deras bana en träningsdag och prata med de som är där och kör.
• Börja med att köpa en begagnad kart. Beroende på klass och skick så kostar den 5.000-15.000kr. Finns det en gokarthandlare i närheten så gör gärna ett besök. De brukar vara måna om att hjälpa nybörjare till rätta och ge tips om begagnade kartar.

Lycka till, vi ses på banorna!

Stefan / www.raceit.nu   2000-03-19